Livet är som en spindelväv, allt hänger i ganska lösa men starka trådar, kantade av tårar....

Trots att så många klagar och gnäller så vill de nog helst att nätet skall hålla? Man får ta en dag i sänder och göra det bästa man kan. Ibland lyckas man inte.

Att inte ha häst känns som att ha förlorat en del av sig själv....

Inte var det så roligt att det blev midsommar, midsommarafton kom och gick. Jag känner inte för att fira mitt i denna tomhet och saknad.

Jag är nog inte rolig att vara med just nu.

Fast försommarblommorna prunkar vid alla vägkanter och i rabatterna, och det är vackrare än någonsin.

Min hage är tommare än någonsin.

Till att börja med så vill jag meddela att Celina nu rör sig normalt igen och att de insatta åtgärderna hjälpt. D v s bete någon timme fm och kväll på äldre, uppvuxet bete, vistelse på begränsat område m mjukt grus framför och i stallet (halmfyllt med mycket fin kvalitetshalm). De får gå 6-7 timmar dagtid i grundhagen (för att de ska röra sig) men då är Celina försedd med munkorg. Hon har dessutom fått smärtstillande/antiinflammatorisk medicin i några dagar.

Alla hästägare verkar ha olika uppfattningar om vad fång är och hur det uppstår. Fång är inte en hovsjukdom!  -men ofta är det först när hovarna blir ömma som man uppmärksammar det hela. Fång är ett förgiftningstillstånd i mage-tarm. Gifterna förs runt i blodbanorna, och eftersom hovarna är så blodfyllda och hästen dessutom belastar dem med hela sin vikt, så blir de ofta ömmast där. Stickig, försiktig gång, så småningom börjar de försöka avlasta endera framhoven, till slut vill de inte röra sig alls, står i den sk "fångställningen" (frambenen långt framför sig för att avlasta tån, bakbenen långt inunder kroppen).

En häst som börjar få fång kan få svullen mankam och bli öm i kroppen, inte bara i hovarna.

Fång kan orsakas av för snabba foderbyten, även grovfoderbyten skall ske gradvis, vilket många underlåter. Det kan orsakas av för proteinhaltig foderstat (nyvuxet gräs och även av stora mängder kraftfoder), fruset gräs (i fruset gräs bildas sockerarten fruktan). Man kan undra vad frikostig användning av sockerhaltiga fodermedel som betfor gör t ex...? SOCKER är ju inte nyttigt för någon varelse!

Att ställa in en beteshäst på stall och börja utfodra den med hö/hösilage torde kunna förvärra fången? (foderbyte!) Min åsikt är att man INTE skall byta foderstat men dra ner på mängden grönt och istället ge fri tillgång till god kvalitetshalm, så att hästen kan balansera växttrådshalten.

Att svälta en fånghäst är inte heller nyttigt, när den är för hungrig kan den istället börja äta sånt som den annars undviker = förgiftningsfång! (i en skogshage kan den ju komma åt div växter och svampar t ex som inte är så nyttiga och som den inte skulle ätit om den inte vore utsvulten)

Överbelastning kan ge fång, t ex hård motion av en otränad häst. En fet häst kan löpa större risk eftersom den hela tiden bär på en större vikt (=överbelastning)

Det finns också en typ av fång som kallas förlossningsfång, som kan drabba ston.

Att sko en fånghäst och tro att den därmed blir bra, är som att strutsen stoppar huvudet i sanden! Hästen kan se skenbart bättre ut för att den inte blir lika känslig i sina hovar (jmfr när vi tar på oss skor!) men sjukdomen finns kvar! Man rekommenderar istället att skorna skall tas av på en fånghäst!

Har jag glömt nåt viktigt?  Jag hittade några intressanta artiklar på nätet, tex:

http://www.naturligahovar.se/fang.html  och

http://spah.se/assets/docs/bestallnings_material/finadyne_fang_hos_hast.pdf

Reser man kors och tvärs över jorden för att hitta sig själv?

Eller kanske för att komma BORT från sig själv?

Alla människor är galna i att resa... så fort någon vinner litet pengar så blir svaret på den obligatoriska frågan (är inte alla mediafrågor i dag så förutsägbara?) "VAD ska Du göra med pengarna?"  -"Jag ska RESA..."

Vad händer om askmolnet, här eller där, naturkatastroferna duggar tätt nu, man inte längre KAN resa kors och tvärs över jorden? Kommer många att tappa sig själva då, eller den dom letar efter eller aldrig finner, eller inte vill vara med så de reser så förbannat ofta...?  Ja inte vet jag.

Men jag har hittat mina stora fötter fast förankrade i den roslagska mossan. Jag VILL INTE resa mer.  "Ska ni inte resa???" tjatar bonussonen... som om det vore nåt FEL på oss för att vi inte frekventerar Arabemiraten, Caymanöarna, Madagaskar eller nåt annat coolt resmål. (?)

Visst har jag rest i mina dar. Aldrig till Mallorca gubevars (VA - är det nåt FEL att resa dit kanske? frågar vän av ordning) men litet i England, Tyskland, Frankrike, Grekland, Spanien, Portugal...  jag har aldrig varit i USA för att jag aldrig längtat dit.  Jag får nog av USA i alla tramsiga serier därifrån. Blää!

Jag har jobbat utomlands, och aldrig upplever man väl landet lika äkta som då, har jobbat i London och i München, dessa världsmetropoler. Jag gillade den tiden, men det var DÅ.  "I was so much older then, I´m younger than that now..."

Att resa är att dö en smula. Nu barkar det väl hän åt Döden hur man än gör, men jag har beslutat mig för att mitt återstående liv vill jag nog inte så långt ut i världen. Nää, jag står bra här i Roslagsmyllan. Förbannat bra!

Nääää

Det här handlar inte alls om det Du tror!

Inget snuskigt alls!

Det handlar om ett sätt att trösta kroppen på, när man 

1) är lessen

2) firar nåt

3) saknar något i sitt liv

eller 4) helt enkelt bara känner ett sug

En del menar att det beror på att man fick snutta för litet som baby, eller fick för litet kärlek och trygghet i ett tidigt stadium...

Vad vet jag?

Jag är snaskoman

-så enkelt är det!

Har jag godis hemma, så kan jag låta bli det i en dag, kanske två dagar, men sen - bara MÅSTE jag äta det, och då slukar jag oftast allt i ett svep

Bättre så, säger tandläkarna, än att småäta. Är det?

Socker är ett farligt gift. Minst lika farligt som alkohol och andra droger, säger en del. Jag kan gömma godis för min man, ett riktigt missbrukarbeteende... Men för det mesta är jag stark när jag handlar, låter bli att köpa godis. För jag VILL ju inte snaska...

Men ibland, för ofta, kan jag bara inte stå emot...

Chokladdragerade nötter, mmmmmmmmmm........

Om man ständigt väntar på att det bästa ska hända

-kanske man missar det goda i livet